Göteborgsposten – 5 december 1861, sida 1

Han genomsökte salen, i alla. riktningar med den mest granskande uppmärksamhet. ; —De kunna omöjligen ha aflägsnat sig, mumlade han och stannade; ty. de. ha ju sjelfva sagt, till mig att de ej känna bemligheten:af att komma ut! . .. Hvar kunna de ha blifvit af? Bamboulaå började ånyo söka, men förgäfves. — Ah! sade jhan i raseri, jag känner nu Camparinis infernaliska makt. Det är han! jag kan ej tvifla derpå. Men hvad, tänker han väl göra med desssa män? Hara kan han hoppas, att med dem arbeta emot mig? Hvad vill han draga för. nyttta af dem? Hvilken snara vill han lägga utför mig? Bambould stod orörlig, med, rynkade ögonbryn och hopbitna, läppar. lik en person, som angripits af den djupaste oro. vu Sedan, Roquefort passerat genom det..yttre rummet, .der . de båda med ägg fyllda korgarne stodo, hade .han skyndat uppför trappan. J ett ögonblick .var, han i gången, hvilken ännu var försänkt i det djupaste mörker. Han trefvade sig slutligen fram till dörren åt gatan. I detsamma han rörde vid denna, snafvade han och var nära att falla. Hans fötter