peret och genomögnade det ifrigt. När han slutat, lade han ihop brefvet, men i stället för att lemna det tillbaka till Gervais, stoppado han det i sin ficka. — Nu, sade han, minnes jag allt. — Nå, återtog Gorain tvekande, vi äro väl leverantörer ? — Javisst, eftersom jag skickat er utmärkelsetecknen. — Och dessa medborgare, som omge oss och hvika alla lagt hvar sitt röda ägg i korgarne, äro äfven de leverantörer ? — Nej, sade Bambould, som tycktes vara upptagen af någon allvarligare tanke. — Ah, sade Gervais. Hvad äro de då ? — Lägre employer, som diskutera och orera i afvaktan på att cheferna skola komma. — Ah, medborgare Sommes! Du drager en tagg ur vår fot, sade Gervais, i det han utstötte en suck af lättnad och såg på Gorain. — Vänten mig båda och framför allt rören er icke ur stället! sade Bamboulå. Han rusade härvid, utan att -afvakta svar på sin befallande tillsägelse, in i folkhopen och försvann i densamma. Gervais och Gorain sågo åter på hvarandra. oo Nå? sade Gervais. Du har hört? — Fullkomligt, svarade Gorain,