Göteborgsposten – 3 december 1861, sida 2

Från Utlandet. Dä någon engelsk post af så sent datum som de telegrammer, hvilka haft att berätta om förvecklingarne mellan England och Amnerska, ännu ej hit anländt, föreligga inga närmare omständigheter af nämnde förvecklingar, än de redan anförda. Att dessa emellertid haft ej ringa inflytande på affärerna, finner man nu af berättelse från Liverpool, der omsättningen i bomullsmarknaden alldeles stoppats, och trån London, der assuradörerna nu fordra betydligt förhöjda assuranspremier mot krigsfara. Emellertid har utan tvifvel kronjuristernas snabba uttalande i frågan inverkat något lugnande, isynnerhet som den ministeriela tidningen Morning Post förklarat under synbarlig inspiration, att England har i de amerikanska farvattnen en flotta om 1,000 kanoner, och det kan med densamma blåsa de amerikanska krigsskeppen bort ur hamnarne, förklara unionens nordliga hamnar i blokadtillstånd och göra ett slut på det nuvarande kriget i Amerika. Denna förklaring skall antagligen ingifva amerikanska regeringen nödig respekt. Från New-York skrifves, under den 15 nov., att den nordamerikanska krigsångaren San Jacinto, som tängslade sydemissarierna på den engelske postångaren, med dessa välbehållen anländt till Monroe. -— Öfversten vid nordtrupperna Cochrane har i Washiogton hållit ett tal, hvari han begärde, att slafvarne skulle beväpnas mot sina herrar. Krigssekreteraren säges äfvenledes vara af samma tanke. Om denna underrättelse besannar sig, är det synbart att man i norden börjar alltmera komma underfund med att frågan måste sättas I sitt rätta skede och att haltmesyrernas tid är förbi. Det är dock ej troligt att en så framstående person inom unionsministeren som krigministern kan ha vågat öppet uttala sig tör nämnde kraftmesyr. Vid italienska senatens sammanträde den 28:de november afgaf utrikesministern Ricasoli den förklaring, att konungariket Italiens forhållande till Frankrike fortfarande var af högst vänskaplig natur. På uppmaning afen senatsmedlem, att utomordentliga krigsrätter måtte nedsättas i de neapolivanska provinserna, svarade krigsministern, att han ansåg en sådan åtgärd onödig, och tillade, att de berättelser, som utspridts angående det neapolitanska röfvareväsendet, voro oriktiga och ötverdrifna. Antalet rötvare, som hade sitt tillhåll i Basilicata, uppgick på sin höjd till 250. — Viktor Emanuel tänker med det första begifva sig till Neapel. — Den pifliga regeringens finanser befinna sig på cn dålig fot och de innehafvande penningmedlen räcka ej till att betäcka de utgifter som finnas upptagna i budgeten för 1862, hvarföre konsohderade skattkammarobligationer skola utfardas till ett belopp af 6 millioner. I Rom fortwfar man att vårfva röfvareband och afsända dem till neapolitanska gränsen. — Underrättelsen om exkonung Frans afresa från Rom bekräftar sig icke. Den förut omnämnda upprättelse, som Frankrike gifvit Schweiz med anledning af gränskränkningen vid Geneve, består deri, att fransmännen lössläppt den arresterade och lofvat straffa de gensdarmer, som verkställde arresteringen. Öfverenskommelse väntas äfven snart skola göras i kompetensstriden mellan den internationala komiteen och regeringen i Geneve angående Villa le-Grands-saken. Österrikiska underhuset har i sin session