, sådant ändamål inreda ett rum i 4:de våningen af sjukhusets östra flygel, och det är just Ide välgörande verkningarna af denna åtgärd, som föranledt honom att nu föreslå inredning i samma vånihg af ytterligare två å tre nya rum. Direktionen har i änledping häraf låtit uppgöra ritning och kostnadstörslag för anIskaltande al tre sådana rum med förstuga, uppgående det sistnämnda till 1,500 rår. Avgärden förordas at Direktionen, som i saknad af dertföre disponibla tillgångar, anhåller om besked af Stadens Innevänare. Till slut föreslår Sjukhusdirektionen att I Sjukhusets rätt till en årlig kollekt i Stadens kyrkor, uppgående i medeltal för de fem sista åren till 7vv rdr rit för framtiden afstås d. v. I35. från och med nästa år. Då bristande tillgångar för sjukvården numera böetäckas genom taxering på Stadens Innevånare, synes det vara mindre lämpligt att fortfarande uppbära denna kollekt, beviljad under den tid, dä Stadens Innevånare i allmänhet icke lemnade bidrag till Sjukhusets underhåll. (Forts.) t Teater. Ett lyckans barn är den måhända något orikviga twuveln på det nya skådespel at m:me Birch-Pteiffer, som i dessa dagar gifvits på teatern härstädes. Mime Birch-Pteiffers skådespel af denna art ega en kauske alltför stor fräåndskap med hvarandra i afseende på hjeltinnans — ty det är alltid en sådan — karaktersteckning, hvilken samma doek är betingad af det otta törekommande sätvet, att fört. eller bearbetaren skritver sina stycken för vissa artister, hvilka brukat framstå 1 den eller den riktningen och der vetat förskaffa sig publikens ynnest. Derigenom blir karaktersteckningen något för ensidig och de situationer, i hvilka karakteren skall anhälla sin utveckling, mer eller mindre bizarra. I dessa pjeser al vår törtavtarinna, Jane Eyre, Syrsan, Fräulein Höckerchen, Lyckans barn etc. utfördes titelrollerha af den älskvärda tyska skådespelerskan Friederike Gossmanbd, numöra fru Uharlovte v: Hagn, som just åt dessa skapelser visste att gitva ett hänryckande ofta nastan dämoniskt behag; men der förekommer äfven oftast någon hjertlig, god gammal qvinna, en mor, stjulmor, amma eller annat, och denna här då utförts al törf. sjelf. Fru Ob: Bireh-Pteiffer är född 1800 i Svuttgart och dotter till domänrådet Pteiffter derstädes. Hon kom 1806 med sin far till Miochen och beträdde vid knappast 13 års ålder efter en långvarig och hårdnackad strid med de motsträtviga töräldrarne den kongl. seenen 1 Minchen. Der erhöll hon snart hela facket al trägiska älskarinnor. Hon gifte sig 1825 med d:r Birch i Hamburg, gasterade i nästan alla tyska hufvudstäder, ofvertog 1835 ledningen at Stadtteatern i Zirich och engagerädes sedän vid hoftöatern i Berlin, der hon änhu är oaktadt sin höga ålder qvar. Hon började sin skriftställareverksamhet år 1828 i Wien med pjesen Germa och har nu efter 83 års verksamhet skänkt scenen ej mindre än 73 stycken, dels i original och dels i bearbetningar. Denna for: fattarinna kan derföre ej annat än hafva en utmärkt förmåga af mise en scene, hvilket hon äfven visat i Lyckans barn, oaktadt åtskilligt i detta stycke förefåller omotiveradt och orimligt. Temat till stycket är detta: En i pension befintlig fröken at familj tager af kärlek till en kamrat den misstanken på sig, act hafva i pensionens park stämt möte med en tillbedjare. Hon bortköres med skywf och skam ur institutet, ja, äfven hennes tarmor, till hvilken hon vänder sig med en hänförande sannt barnslig naivetet, stöter bort henne, då hon får veta orsaken tull hennes hemkomst fråv pensionen. Den stackars flickan söker nu upp sin amma, en af dessa rättframma, klokå och beslutsamma bondqvinnor, som författarinnan så gerna tar åt sig ejelt; denna gifver naturligen den hjelpsökande med glädje tak öfver hufvudet i sin hydda, der hon jemväl döljer en ung kavaljer som flyktat tör en duells skull. Denmne kavaljer är hennes pensionsväninnas älskare, som väninnån ej älskat. Denne vet det olyckliga barnets sjelfuppoffring och en klar dager kastas öfver dess oskuld, för hvars uppdagande äfven en gammal vän i farmodreus hus, en abbe, ifrigt arbetat. Den unge mannen blir slutligen förenad med flickan. Arn