förlorade Robespierre och nu, förskräckta öfvei thermidorpartiets försonligare regemente, beslutat dettas undergång. Denna dag var rörelsen så mycket lifligare, som nöden var tryckande och framtiden såg allt mera mörk och hotande ut Boissy dAnglas, som stod i spetsen för nödbjelpskomiten, hade samma dag föreslagit inom Konventet, för att derigenom undvika plundringarne och skatfs hvardera tillräcklig mängd lifsmedel, att hvarje individ i Paris skulle inskränka sig till en viss qvantitet bröd. Det var rationen ! Lydande nödvändighetens bud, hade Konveatet voterat dekretet om rationerna. Man kan lätt inse, hvilken verkan denna åtgärd haft; Parisarnes harm bade nått sin böjd, och regeringens fiender, jakobinerna, hade ej försummat ett så godt tillfälle att uppvigla till en revolt dem, som genom en organiserad plundring af provianttransporterna, voro förnäwsta orsaken till den dagliga ökningen af lidandena. De sammansvurna hade äfven hela dagen igenom rekryterat en mängd partigängare; de röda äggen, detta nya igenkänningstecken mellan de upproriska, hade blifvit i mängd utdelade och revolutionära klubben hade denna afton funvit sin lokal vara för liten att rymma dem som kommit till.