Göteborgsposten – 2 december 1861, sida 2

förande skådespel, sådana de endast visa sig, då en allmän folkrörelse eger rum, då ett folk fått feber och yrseln tyckes liksom ha gripit allas sinnen. Det nya rum, hvari vår obekante nu inträdt, var en ofantlig sal, hväld som cen källare, utan fönster, utan någon annan öppning än den, som doldes af draperiet. Öfverallt omkring hängde lampor, hvilka spredo ett rödaktigt sken omkring i hvalfvet. I ändan af detta fanns en estrad, ofvanför hvilken syntes ett till hälften rödttill hälften hvitmåladt ägg af jättelik proportion. Under detta ägg stod en länstol, hvilken upptogs af en person, klädd i carmagnole och frygisk mössa, en sann jakobin. Tvenne andra karlar, hvilka voro klädda på alldeles samma sätt, sutto på hvar sin sida om honom och tycktes göra anteckningar; ty de bade nödiga skrifattiraljer framför sig. Framtill på estraden var en tribun, med en trappa på hvardera sidan. Det öfriga af hvalfvet saknade allt tecken till prydnad. Der fanns hvarken bord, bänkar eller stolar. Då den okände steg in i detta tillhåll, för synbarligen revolutionära politici, steg en talare ned från tribunen under bravorop från hela församlingen. Denna var talrik. Alla de, som befunno sig här voro fiender till den beståeende regeringen; jakobiner som förlorat allt, då de