Göteborgsposten – 2 december 1861, sida 2

— Ja! ja! tjöt man från alla håll. — Vi måste störta tyrannerna. — Ned med aristokraterna! skrek hopen. — Vi vilja ha konstitution af 93 och de tappra jakobinerna måste triumfera. Yrande bifallsrop hördes allestädes ifrån. Och marseljäsen, denne storartade nationalsång, som då var så en vogue och sjöngs af alla möjliga partier, dånade från hundradetals munnar, men den qväfdes dock nästan genast af de dystra tonerna i Qaira! — Jesus, min Frälsare! stammade i detsamma en skälfvande röst alldeles bakom den okände, hvilken stod med armbågen stödd mot väggen, Jesus, min Frälsare! hvar befinna vi o88?... — I helvetet! stammade en annan röst nästan ohörbart. — Och alla dessa äro leverantörer! — Och vi med! — Förstår du något deraf, Gorain ? — Nej, och du, Gervais? — Jag skulle vilja gå min väg. — Jag också. — Men du vet väl, att man ej kan komma ut härifrån. — Det är sannt, vi ha försökt det två gånger. (Varta Y