Göteborgsposten – 2 december 1861, sida 2

— Vi fordra 93 års konstitution! tjöt er en del af församlingen. Att fordra konstitutionen af 93 var ej allenast en mod, utan äfven ett slags populär refräng, som begagnades vid alla stora tillfällen. Vi få dock med rätta anmärka, att ingen visste hvad 93 års konstitution var; ty om man än talat mycket om densamma, hade man likväl aldrig sett den i verklighet. Kortligen, i det ögonblick då vi inträda i salen, korsade skriken hvarandra i alla riktningar, de häftigaste förslag gjordes och biföllos, talarne tvistade om att få begagna tribunen och den mest frenetiska rörelse rådde öfverallt. Den nykomne, hvars ansigte var alldeles doldt af halsduken, hans långa hår och hatt, liksom sjelfva kroppsformerna voro det under kapprocken, hvilken räckte honom till hälarne, den nykomne banade sig väg genom hopen ända till midten af församlingen. Skriken, förbannelserna, voteringarne uppnådde en paroxysm. Det var en helvetisk sammangyttring. Den hemlighetsfulle okände tycktes befinna sig såväl i dettaförskräckliga stoj och denna oroliga folkbop, som om han varit i sitt rätta element. En talare lyckades nu komma i besittning af tribunen. -— Medborgare! .. . utropade han med stark stämma.