Göteborgsposten – 2 december 1861, sida 1

I afton skola vi till mötesplatsen för de sammansvurna. Camparini är stark, men... Fouch slutade icke, ett matt leende upplyste hans intelligenta ansigte, som strålade af en liflig glädje. — Gå! tillade han; laga att Camparini ej känner igen dig: inom en qvart skall jag våra vid gatan PEchelle. Fouche svängde sig om på klacken och gick tillbaka in i salongen, under det Jacquet försvann genom en annan dörr. Camparini hade förtroligt tagit Charles arm. — Hr markis, hviskade han, jag är förtjust öfver att få träffa er! Jag upprepar det. Charles stannade tvärt och ville göra sin arm Jös. — Ni misstager er, sade han. — På intet sätt, bästa herr dHerbois, fullföljde Camparini; jag vet fullkomligt väl hvad jag säger, och beviset derpå är, att ni har till oblidkelig fiende en viss f. d. grefve de Sommes, som jag äfvenledes känner mycket väl. Denne de Sommes är dessutom äfven min ovän och jag vill belt enkelt föreslå er ett bolag mellan oss, för att triumfera öfver hans hat och i ändamål att lemna i edra händer fröken Blanche de Niorres, som i denna stund är den skändlige bö