Göteborgsposten – 30 november 1861, sida 1

— Hon är i Paris, sade Lefebvre. Min hustru hörde henne omtalas i dag. — Af hvem då? — Af Maburec, en gammal sjögast, som skulle vara värd att bli amiral. Han kom för att i vår gamla vänskaps namn förskaffa Big medborgarinnan generalskans beskydd för Bernards lilla barn. Och eftersom min hustru och jag sett den stackars medborgarinnan Bernard dö, har hon lofvat allt. — Ah! kännen i alla dessa saker, medborgare? ljöd en stämma. Hvar och en vände sig om. -— Fouch! ropade flere och många händer sträcktes mot den bekante personen, som hade, efter det ban lemnat Tallien och hans kolleger i buduaren, sakta trängt sig in i gruppen. Fouch och en af de tvenne, som stodo. dolda bakom draperierna, vexlade en snabb blick. I detsamma förmärktes en stark rörelse i inträdessalongen, liksom om någon vigtig händelse inträffat, — Medborgaåren och medborgarinnan Camparini! anmälte en betjent. Fouch tycktes ej hafva hört detta namn.