Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. — Jag tror, att de voro oskyldiga, sade Aögereau och såg på Brune och Jean. Dessa nickade till tecken af att de instämde. — Huru heter då de båda unga männen? — DHerbois och de Renneville, svarade Michel. — Riktigt. — Och hvad har det blifvit af dem? — Jag vet endast, huru det gått med den förre; den senare lefde ännu sistlidet år. — Såg du honom. — Ja! — I Brest? — Vi ba tillochmed bidragit till att rädda ans ockTfröknarne de Niorres lif, tillade Augereau. — Huru? utbrusto på en gång Talma, Michel, Nicolas och Lefebvre. General Bonaparte lyssnade, men tog icke någon verksam del i samtalet. t) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—279.