konstnären, hvars rykte redan då började att stiga. Talma helsade och sade, lutande sig intill värdinnan : — Och vår skyddsling ? — Jag skall tala med medborgarne, svarade värdinnan. XXV. Det närvarande och det förflutna. — General, återtog medborgarinnan Tallien och lade sin lilla band på Bonapartes arm, jag måste sätta er tjenstvilhghet på prof. Ni är lierad med Barras: utverka i mitt namn af honom en tjenst. -— Hvad då för en? frågade generalen. — Det gäller en fattig man, som jag i min egenskap af qvinna bör beskydda; ty han har egnat sitt lif och sina omsorger åt vårt köns förskönande. — Hvem då? — Låonard. — Hvilken Lonard? — Hårfrisören. -— Den stackars karlen har emigrerat, men kommit tillbaka. I närvarande stund håller han sig undangömd i Paris, ban vet ej, huru det