Göteborgsposten – 29 november 1861, sida 2

— Ah! inföll Joachim skrattande, jag minns. — Pardieu! sade Augereau, det var samma dag jag förmådde dig kasta bort kaftanen och gå öfver på militärens sida. Gjorde jag orätt deri ? — Jag var också med! tillade Michel. -Ahl sade Jean, jag minnes ännu äfventyret med den stackars Bernards dotter. — Hvem fan skulle väl då kunnat sagt, att vi skulle en gång bli hvad vi nu äro! sade Talma och skakade på hufvudet. Det menskliga lifvet är så besynnerligt. — Och den olycklige Leonard anropar oss pu om barmhertighet, han som då bemötte oss med en sådan högdragenhet. — Men Fouchå var med oss! sade Augereau. Hvar är då han i qväll? — Derborta; han pratar med Tallien och Barras i buduaren, svarade Brune. — Men Tallien var också med. — Lonard berättade oss samma dag en sorglig historia. — Som sedan blef ännu sorgligare vid brottmålsdomstolen, tillade Nicolas. — Hvilken historia? frågade Tallien. — Om de båda unga männen, som voro anklagade för en förfärlig följd af brott. (Forts.)