Göteborgsposten – 28 november 1861, sida 3

tWelegrammets utevnvande, a hhhmmmhmhmhhhhhhhhhh a i Från Utlandet. Inom franska ministerrådet törekomma, oaktadt Moniteurens upprepade tförnekanden, ständiga tvister. Ministrarne hafva ännu icke kunnat fiona sig i den nya situationen och det vill synas som om de elementer, hvilka ej aro ense med det Fouldska programmet, skola nödsakas utträda ur kabinettet. Bland dessa nämnes synnerligast Walewski och aåf-I ven Thouvenel. Afväpningen säges nu verkligen icke skola genomföras i den storartade måttstock man först hoppades. Patrie innehåller gång etter annan artiklar, hvilka all-. mänt antagas vara inspirerade från högre ort och hvari oförbehållsamt uttalas, att den kejserliga regeringen gentemot de öfrigal stormakternas hållning och midti den allmänna situationens faror ser sig omöjligen kunna atväpna, huru gerna hon än skulle vilja. Helal den lättnad, som blir landtarmeen till del,l består i en mängd hemtöorlofningar åt landtrupperna, hvilket dock blir utan någon större inverkan, emedan dessa trupper på mycket kort tid åter kunna göras fulltaliga. Iuom flottan snarare tillän aftaga arbetena. Medelhatseskadern skall törminskas med några linieskepp, men deremot förstärkas med lika många fregatter. — Det nårmaste faktum är således upprätthållande af status quo, denna beväpnade fred som skall lemna efter sig många refvor i samhällskropparne, hvilka blifvande generationer under beklaganden ock ve skola endast med suckan och öfveransträngningar kunna bota. Frankrikes finansiela ställning kräfver således ännu icke en afväpning, men de dagar skola snart vara räknade innan den morgon bryter in, då Frankrikes styresmän skola drifvas derhän. Moniteurens lotr:donerkorrespondent skrifver, att man i England med otålighet afvaktar den officiela redogörelsen för den finansplan, som måste följa på franska regeringens senaste förklaringar. Angående den italienska deputerade kammaren skrifver en korresp. från Turin: Under första sessionen voro högerns bankar temligen tomma; centerns tycktes vara besatta endast så mycket som nödvändigheten fordrade. På venstern felades äfven några. I högra centern syntes bl. a. Cialdini, som uppskjutit sin resa till Paris, vid Farinis sida. Deputeraden Zappetta har interpellerat wministeren i afseende på tillståndet inom Syditalien. Ricasoli genmälte, att han är beredd att svara, men vill undvika hvarje onödig diskussion. Byditaliens sår äro af den art, att ingen läkare förmår hela dem; detta är en tidsoch arbetsfråga; att tala om dessa sår skulle derföre vara blott tidspillan, man skulle upprepa en smärtsam historia om ett oundvikligt ondt och det finnes ej någon regering, som skulle kunna häfva detta. Han uppmanade derföre såsom ministerpresident kammaren, att ej sysselsätta sig med onyttiga frågar. Han är beredd att draga sig tillbaka, så snart nationen visar sig ej hysa något förtroende till honom; men om kammaren bryr sig om småsaker (miserie), skall det redan skapade Italien falla sönder (bifall). — Deputeraden Proto nedlade en motion rörande Rom, hvilken sak han förklarade vara vigtigare än den syditalienska. Dep. Zappetta yrkade, att Ricasoli skulle besvara en af honom gjord interpellation, huruvida sydprovinsernas tillstånd är förtvifladt. Dep. Ferrari understödde Zappettas andragande, att kammaren måtte bifalla diskussionen om de neapolitanska provinserna, der det inhemska kriget rasar, obelåtenheten är allmän, der ståthållarskaper oupphörligt ombytas och nu på nästan diktatoriskt sätt foretagits en ny ändring utan; kammarens hörande, och der handlingar begås, hvilka ställa sjelfva konstitutionen på spel. — Talaren återkallades till ordningen! Efter åtskilliga anföranden af olika medlemmar tog Zappetta tillbaka sitt andragande och för-. enade sig med ett annat, enligt hvilket diskussionen om Italiens allmänna angelägenheter äfven skall behandla Neapels förhållande. Detta antogs af kammaren. Den nye konungen i Portugal, Dom Luis I, har vid sitt tillträde till regeringen utfärdat en proklamation, hvari det heter: Jag skall bemöda mig om, att, vid utförandet af det svåra uppdrag mig blifvit anförI trodt, fölia det ädla föredöme. som mig pif-i