Göteborgsposten – 27 november 1861, sida 2

— Elden är lös! skrek Lonore, darrande af fasa 7 Den härjande elden egde ett utomorleotligt inflytande på det arma barnet. Alltselan hotel de Niorres brand, hvarifrån hon endast genom ett underverk blifvit räddad och hvilken varit signalen till alla hennucs anförvandters löd, alltsedan händelsen i Gouesnau, der hon och hennes syster ännu en gång varit nära att omkomma, gjorde åsynen af lågorna ett sådant intryck på Lonore, att hon nu kände sina krafter öfvergifva henne och sitt förnuft omtöcknas. Det var med det mest förfärade uttryck af ängslan, som hon vände sig till Rosa. Elden är lös! upprepade hon och visade med fiugret på fönstret som låg åt gatan. Rosa skyndade fram, men skriken blefvo starkare och häftigare, och med stojet från bottenvåningen förenade sig ett annat dylikt från gatan. — Elden är lös! upprepade Lonore, som tycktes med sina stirrande ögon och konvulsiviskt darrande lemmar vara ur stånd att taga ett steg vidare. Häftiga slag ljödo på dörren till rummet utanför. (Forts.)