Göteborgsposten – 27 november 1861, sida 1

Göteborg d. 27 November 1861. Vetenskapsoch Vitterhetssamhället. Ingeniör Dahlanders föredrag i går afton afhandlade det inflytande den allmänna af New ton upptäckta attraktionen utofvar i naturen. Talaren antydde först huru man för förklaringen af planeternas rörelse kring solen och månens rörelse kring jorden blifvit förd till upptäckten af attraktionen, hvarom läran numera utgör en högst vidlyftig vetenskap: den Celesta Mekaniken. Denna vetenskap är i hufvudsaken blott en matematisk utveckling af lagen för den allmänna attraktionen, och de matematici, hvilka mest bidragit att föra den till dess nuvarande höjd äro Newton, Euler, Clairault, dAlembert, Laplace, Lagrange, Leverrier m. ti. — Tyngdkraften är blott en yttring af den allmänna attraktionen, och det antyddes huru tyngdkraften tilltager från eqvatorn mot polerna och huru den minskas uppå höga berg och i djupa grutvor. Åfven fästades uppmärksamheten vid huru en fallande kropp genom jordens rotation afviker mot öster. Vid olika himmelskroppar är tyngdkraften olika, sålunda skulle en kropp, hvilken vid jorden vägde 1 ., vid solens yta väga 28 22, vid månens ; fg, vid planeten Jupiters 2, tt. 0. 8. v. Men ätven sinsemellan utötva föremålen vid jordytan en attraktion uppå hvarandra, ehuru denna i allmänhet ej blifver märkbar derigenom aw tyngdkraften är så ofantligt otvervägande. Den visar sig likväl genom lodliniens afvikning i närheten at stora berg och medelst vändvågen. Talaren antydde huru man genom lodet och vändvågen kan bestämma jordens massa eller likasom väga densamma och derigenom äfven solen, månen och planeterna. Derefter visades huru attraktionen och svängkraften bestämma formen hos planeterna och huru man på ren matematisk väg kan finna den. Sålunda är vid jorden polaraxeln sov af Sin längd kortare än eqvatorialaxeln, vid Jupiter !,,, vid HNaturnus Ng 0 8 Vv. Hvad månen beträffar har astronomen Hansen funnit att dess tyngdpunkt och figurmedelpunkt ej sammanfalla, i följd hvaraf möjligen luft kan finnas å den från jorden alltid vända sidan, ehuru det ej finnes någon å den