Göteborgsposten – 27 november 1861, sida 1

nore befann sig, hvarefter Henri bjöd den främmande stiga in. Henri stängde igen dörren efter honom. — Hvem sände dig? frågade han. — Fjäriln och Tusenskön, svarade den främmande. Henri betraktade honom uppmärksamt. — Jag känner dig icke, sade han. — Nej, svarade den andre, men jag känner dig; jag befann mig i Paris, då du var i Brest, Tusenskön och de andra hafva sagt mig hvad du gjort för dem, och jag har blifvit en af de dina. Alla känna mig och vet hvem jag är; de hafva också utan tvekan räckt mig handen; beviset är, att de ej tvekat anförtro mig en vigtig sak, om hvilken det gäller i afton. Såsom du kunnat finna, hafva de anförtrott mig de öfverenskomna tecknen och lösen; buru skulle jag väl derförutan kunnat ana dem? De hafva slutligen lemnat mig detta budskap till dig. Den främmande räckte härvid åt Henri ett försegladt kuvert, som han tog upp ur fickan. Henri hade uppmärksamt afhört honom, idet han fortfor att betrakta honom med ännu mera uppmärksamhet än första gången. —Hvarföre kom icke någon af dem? frågade han och tog brefvet. — Emedan de ej kunde lemna sin post. Läs detta papper, det skall förklara allt.