Göteborgsposten – 27 november 1861, sida 1

-— Men gå ej ensam; vänta till Charles -— Han skall komma tillbaka senare. — Mabhurce! — Han är ej här! — Låt underrätta en af dem! — Det skulle vara detsamma som att förlora minuter, hvilka äro lika med sekler. Hvem vet om ett sådant tillfälle någonsin mera skall återkomma ? — Men... — Lonorel bör jag väl låta de andra handla, utan att göra något för mig sjelf? -— Men farorna som omgifva oss ? — Hvilka faror? Man bryr sig föga om mig. Är väl jag en politisk person? Nej; och det är blott de politiska personerna, som äro hotade. Natten är dessutom mörk och jag beväpnad. — Om detta bref vore en snara? om man ville locka er till sig ... — Det är icke möjligt. Jag har liksom ni tänkt derpå; men jag har fördrifvit denna tanke. Bäraren af detta bref har endast af våra bästa vänner kunnat bli så väl underrättad som han är. Detta bref innehåller sjelft bevisen på bans uppriktighet. Henri närmade papperet intill ljuset.