har derjemte rättighet att sammankalla synoder och konsilier. Biskoparne och presterna skola vara oberoende, men förblifva likväl underkastade strafflagens allmänna bestämmel ser. Konungen afsäger sig patronatsrätten öfver andliga beneficier, och regeringen frångår likaledes hvarje medverkan vid biskopsutnämningar, samt gifver påfliga stolen en dotation. — Utkastet föregås af en adress till påfven, beledsagad af en skrifvelse till kardinal Antonelli, hvari denne uppmanas att förskaffa utkastet ett gynsamt mottagande. Derpå följer en note till italienska sändebudet i Frankrike, Nigra, hvari denne befalles anmoda Frankrike om dess medverkan vid ötverlemnandet at nämnde aktstycken till påfven. — Efter tramläggandet al detta började inom parlamentet en liflig diskussion om de neapolitanska provinserna och huset beslöt, att diskutera Neapels ställning samtidigt med romerska frågan. Engelska tidningen Daily News meddelar från Paris ett projekt om Italienska frågans ordnande, nemligen planen till en ita liensk trias, enligt hvilken Norra Italien — Piemont, Lombardiet och Venetien — skulle komma under Viktor Emanuel, Mellanitalien — alltså Toscana, Emilien och Kyrkos.aten — under påtven, och Syditaiien under Frans II. Daily News aumärker om detta projekt, att det gjort stort uppseende i Paris —tillfölje af sin orimlighet. Italienska ministerens organ Öpinione anmärker om detta förslag, att det förskrifver sig från makter, hviika ej ha mod att förklara sig för eller mot Italien, men gerna skulle vilja inom den europeiska politiken spela en roll, som deras ställning ej tillåter dem. — Piken får väl Spanien taga åt sig. Orsaken till Cialdinis begäran om afsked från sin befälsbefattning berättas nu vara den, att Viktor Emanuel, då Cialdini lemnade sin post i Neapel, för hans der gjorda tjenster ville belöna honom med Annunziadaorden, den högsta ära kronan kan utdela, men att ministrarne satte sig enstämmigt deremot, emedan Cialdini på sista tiden visat enrådighet och olydnad mot ministerens befallningar, hvilka äfven förorsakat trakasserier, som ledt till hans afskedstagande. Då Cialdini flick veta detta, begärde han i sin häftighet genast afsked, — men är nu åter lugn. I Frankrike bråkar man sin hjerna med att utfundera, huru den nye finansministern skall bära sig åt, för att kunna åstadkomma jemnvigt mellan inkomster och utgifter. Något bestämdt vet man ännu icke, och ryktena äro derföre mångahanda. Ett bland dem vill veta, att en mängd skatter på öfverflödsvaror skall bestämmas. Bland andra dylika nämnes nu äfven en högre afvift å lyxcigarrer, sådana som kosta mer än 15:centimer. — Fould har efter sin utnämning förnyat sin begäran, att Moniteur skulle ställas under hansledning. Saken har emellertid blifvit sålunda bilagd, att ett aftryck af tidningen förut skall tillställas en hvar af ministrarne, så att de alla få lika inflytande på regeringens officiela uttalanden. — På kejsyrinnan BEugenies namnsdag öfverraskade kejsaren sin gemål med en present af tvenne stora vaser, hvilka äro af massivt guld och och rikt prydda med dyrbara ädelstenar. De förskrifva sig från den kinesiska expeditionen och hafva på kejsarens befallning köpts fråu engelsmännen. Oberäknadt rikedomen i deras utsiringar och konstvärde, äro de till sin guldvigt allenast värda 100,000 fres. I Portugal råder den största rörelse, tillfölje at det hos folket utspridda ej sannolika ryktet om förgiftningar inom den kongl. och de högsta familjerna. Om den aflidne konungen säges det, att han, tillfölje af de flere pröfningar eom under hans regering hemsökt honom, varit af ett mycket tillbakadraget och melankoliskt lynne, hvaremot hans efterträdare, Ludvig I, är af mera liflig och jovialisk karakter. Inom Spaniens politiska kretsar är ett förslag i svang om att i Amerika bilda en