Göteborgsposten – 25 november 1861, sida 2

XXI. Kommissionären. En timme derefter voro Rosa, Leonore och Henri tillsammans i rummet nästintill. Henri gatt vid ett skrfbord och skref. Rosa satt vid hennes fötter på en liten låg taburett. — Stackars liten! sade fröken de Niorres och smekte den unga flickans rika hår. Stackars liten! Hvad skola vi kunna göra för dig ? Han j icke redan gjort för mycket? svarade Rosa, i det bon knäppte ihop sina händer och lutade sitt hufvud i fröken do Niorres knä? Ack! din framtid förskräcker mig lika myeket som vår egen, Huru skall det gå med dig, ow förföljelsen ännu en gång kommer och slår ned öfver oss. — Jag skulle följa er, utan att klaga, lycklig af att få vara hos er, om jag kunde vara er till någon tröst i edra bekymmer; i annat fall skulle jag arbeta och bedja till Gud för er hvarje dag. — Lyssnar väl Gud ännu till sina skapade väsenden i ett land, der man rifvit ned hans altaren. (Forts.).