Göteborgsposten – 25 november 1861, sida 2

— Men... Ånuu en gång, påyrken ingenting! Låten mig handla! Vaken så länge öfver eder sjelfva och fröken Lonore. Låten inga nya hinder uppstå! Det är allt, hvad jag begär, ty en oväntad händelse skulle kanske skämma allt. -— Medborgaren Bienvenu, Victor Hugues utskickade, har ingenting att befara, sade Henri. För min egen del skall jag enligt öfverenskommelse ej lemna detta hus, och LEonore skall ej aflägsna sig derifrån en minut. — Godt, det är allt hvad som behöfs, återtog Jacquet, med sin korta och bestämda ton. Kom nu, medborgare Bienvenu, och presentera mig för medborgarinnan Tallien. Det är af yttersta vigt, att jag infinner wmig hos henne i afton. — Ocb Muauhurec? sade Charles. Hvar är han ? — Maburec, återtog Juacquet, lemnade jag nyss i Palais-Egalit i sällskap med trenne matroser, som han träffat. — Sjögasten oroar wig, sade Charles. Jag fruktar, att hans tillgifvenhet för oss komwer honom att begå någon oförsigtighet. — Bab! menade Jacquet, han år nog karl till att draga sig ur hvilken knipa som helst. Mahurec bar i sin ego ett ovederläggligt argu