Göteborgsposten – 23 november 1861, sida 2

i mörkret, framtill den ännu öppnade dörren. De stannade båda. Den ene förde sina fingrar till munnen och lät höra en ej skarp men på ett eget sätt modulerad hvissling. Vid denna signal trädde tvenne andra män, hvilka hittills hållit sig dolda i mörkret, fram från andra sidan af gatan och närmade sig till de tvenne första. Alla fyra hukade nu ned sig i ingången till en port, som låg midtemot gången, i hvilken de båda borgarena försvunnit. — Nu äro vi på jagt! hviskade en utaf dem. Han gick för fulla segel. Men, stopp och belägg! man är lika fin seglare, som den förstkomna landtkrabban. -— Han gick in der, sedan han gjort fast de andra, tillade en bestämd röst. — Godt! — Derföre, passen på manövern, fortfor den som tycktes föra befälet; om han gått in, skall han också gå ut. Och när fogelskrämman kommer, gossar, så nypen honom! — Skall ske! sade Maucot. — J han ju en kabelända? — Ja. — Gören fast honom fyrdubbelt; läggen så en kafvel i munnen på honom och weg! — Klart! — Nu, la Rochelle, till de röda äggen! Du skall få se vännerna vid gatan les Föves,