Göteborgsposten – 23 november 1861, sida 2

i — Ja. Det förefaller mig alldeles som om I sanden i trädgården är bara guld! — Om jag icke varit med i så många äfventyr, skulle vi nu ej befinna oss i denna afundsvärda ställning. Kamrat, om den förträfflige j medborgaren Sommes icke varit orsaken till alla mina olyckor, skulle han nu ej sökt att göra vår lycka. — Ahl! återtog Gorain, det är således bestämdt han, som varit orsaken till din frånvaro? — Javisst. — Men huru? — Det är mycket besynnerligt, sade Gervais. Föreställ dig, att jag satt en afton med min hustru i bodkammaren, då plötsligt . .. — Uff! inföll Gorain och snafvade. — Hvad är det? utbrast Gervais, som var nära att i sin ordning falla omkull. De båda vännerna hade fått en häftig stöt. De hade, under det de pratade och följde sin vägvisare, passerat fontängården och gatan SaintHonor, och fördjupade sig just i den mörka och smala gatan VEchelle, då en karl, som kom springande af alla krafter, rusade emot dem och var nära att kasta omkull dem. Karlen stannade dock icke, utan ilade förbi som en pil och försvann i mörkret. De båda borgarenas vägvisare hade fortsatt sin gång, utan att bekymra sig om