Göteborgsposten – 23 november 1861, sida 1

den som räddade er alla i Pointe-å-Pitre, Bienvenu, det är markis dHerbois. Och nu han j saken klar för er som ett nyss renspoladt däck. De trenne andra betraktade hvarandra med förvåning. — Och det är på deras begäran, som du ropat an oss? frågade Maucot. — Ja, svarade Mahurec. Jag har skjutit nödskott. Vi måste berga. Klara båtarne! Viljen j? — Ja! svarade de tre männen och räckte sina valkiga händer åt Mahurec. — Sanna sjöman! sade denne, hvars ansigte upplystes af ett leende. --Vi tillhöra Bonchemin och Bienvenu! sade Maucot. — Lotsa oss, sjögast, återtog la. Rochelle. — Topp! ropade Maburec, det är sagdt! Framåt, kamrater! Mina löjtnanter äro räddade! Passen på manövern! Alle man på post. Klart att vända! — Det är sagdt! tillade la Rochelle, upp med rodret. — Och den förste, som läggger sig i vägen, klyfver jag bredsidan på, så att han sackar ned i evigheten. — Gif tecknet, Mahurec, och vi skola följa! tillade Petit-Pierre.