Göteborgsposten – 22 november 1861, sida 2

Ben ns rn känt igen Mahurec. Sex öppna händer räcktes på en gång mot den gamle sjögasten, trenne kraftiga utrop helsade honom vänskapligt. — Omfamna mig, gamle! skrek Maucot. Åhå, det gör en riktigt godt i magen att få träffa en vän. Alla de nyfikna blickar, som voro fästade på den af de fyra matroserna bildade gruppen, föll Mahurec något besvärlig. Han besvarade derföre med en kraftig handtryckning det mottagande han rönt, och gaf de trenne männen tecken, att de skulle stäfja sin stojande glädje. — Lägg liket på tungan! sade han. Alla dessa landtkrabbor hafva öronen öppna som mynningen på en kanon. Hafven sigte på vindbyn. — Hä? inföll Petit-Pierre. — Fira er dikt under akter! återtog Mahurec, kryssa i mitt marvatten. Han vände sig härvid tvärt om och började styra kosan genom trädgården. Maucot, PetitPierre och la Rochelle följde bonom utan att tveka, emedan de hyste en djup vördnad för honom. Mahurec uppnådde pelargångarne, i det han smög sig midtigerom folkhopen samt då och då vände om hufvudet, för att öfvertyga sig om att kamraterna följde efter honom. FEfter en stund kommo de in på rue de la Lois. Ungefär vid