M:t i denna fråga är nu insändt och innehåller på 8 skrifna ark det omdömet, att en ytterligare undersökning af sakkunnige män är behöflig. Om förmyndareförvaltning handlar en vigtig och af behofvet påkallad kgl. förordning, hvilken afgifvits d. 24 sistl. September. Deruti stadgas bland annat, att tillsyn öfver förmynderskap skall utöfvas i stad af gode män, en eller flere, valde inför magistraten, samt å landet antingen af sockennämnd eller af gode män, som kunna väljas för en socken särskild eller för flera gemensamt. Förmyndare förpligtas, att vid början af hvarje år till dessa gode män eller den dem företrädande sockennämnden ingifva fullständig redovisning, som, försedd med deras anteckning om verkställd granskning, skall på hösten ingifvas till vederbörande rådhuseller häradsrätt. Granskningsnämnden erhåller för sitt besvär 1 procent af de inkomstbelopp, hvilka granskas. Ett vittne till Gustaf III:s mord lefver ännu i Uleåborg, neml. en mamsell Margareta T. Hon bodde den tiden hos en slägtinge i Stockholm och var, 22 år gammal, med på maskeraden d. 16 Mars 1792. En sådan händelse kunde naturligtvis intet åsyna vittne någonsin glömma, och den var äfven hos mamsell T. uti liflig hågkomst ända till senaste år, då minnet vid den höga åldern alldeles fördurklades. Om kgl. teatern skrifves följande från Stockholm till tidningen Dalpilen: Efter hr Torsslow, som återvändt till sin gamla flamma, mindre teatern, har kgl. teatern fått till scenisk instruktör balettmästaren Bournonville från Köpenhamn. Han lär ha planerat klokare för sitt engagement än gubben Igaoatius Lachner. Hr B. har tagit till hårdhandskarne med kgl. teaterns sujetter, och en doft mullrande åska (till all lycka blott teateråska) höres redan öfver hans hufvud. Roepetitionerna å teatern lära förut gått enligt gamla tabelaturen: sujetterna inkommo med hattarne på, äfven herrarne, rollerna upplästes som en utanlexa, ingen gestikulation. Hr B. kom — hattarne af! dekorationer 0. 8. v. såsom under representation. Detta ombyte har förargat en hop aktörer och aktriser, sammansvärjningar, så väl lyriska som dramatiska, höra till ordningen för dagen och åskan hotade att alldeles krossa hr B. när han här om dagen. vågade visa en af teaterns medelmåttor hur denne vid en entråe skulle hålla sin hatt! Liksom hr X. ej skulle veta det förut! Följden af lektionen blef den att hr X. slog sin nya Eriessonare i teatergolfvet. Hr B,, alltid artig, tog upp den och varnade hr X. med de orden: De maa agte deres I Hat, den kostar sgu minst tolv rigsdaler! medgif att man kan bli förargad öfver mindre sarkasmer än så! Hr B:s regemente påstås också ej bli af lång varaktighet, åtminstone säga sujetterna så; andra hoppas deremot motsatsen och tro att regementet skall bli till nytta både för teatern och sujetterna sjelfva. Hr B. är en karl, som kan ge svar på tal och låter ej öfverflygla sig af hvarken hr X:s eller Y:s munvighet, den må nu anses vara hur dräpande som helst. Hr B. har skjutit med sådant krut förut i många år och känner sitt skjutvapens kaliber och den laddning den tål vid. Göta hofrätt har å förslag till ett ledigt assessorsembete uppfört i följande ordning: vicehäradshöfdingen J.J. G. Lothigius, C A. F. Leijman och C. L. Eneroth. Hällristning. Tvenne af deltagarne i Spetsbergsexpeditionen, hrr von Yhlen och Kuylenstjerna, hvilka äro medlemmar af sällskapet W. 6, hafva under vistandeti de nordliga trakter, som utgjorde målet för expeditionen, på en klippa uthuggit sällskapets tecken: telegrafchiffern .— —, till en oupplöslig gåta för efterkommande Spetsbergsfarare, hvilka säkert förgäfves skola bråka sina hjernor för att utforska hvad den främmande runan.