gatan Sept-Saints; ni har återsett dem ombord på fregatten, som förde Victor Hugues och en del af hans expedition till Antillerna ; ty dessa trenne män, dessa tre verkliga sjögastar voro Maucot, la Rochelle och Petit-Pierre, trenne modiga hjertan, djupt tillgifna Bonchemin, som räddat den ene af dem ur en lifsfara och den andres far från guillotinen. De marscherade midtigenom folkhopen, som trängdes i deras väg, med orubblig säkerhet, vexlade blickar med fruntimren och utbytte med hög röst alla de intryck, som åsynen af alla de i Palsis-Royal hopade undren utöfvade på dem. — Stopp och belägg! sade en af dem och stannade sina kamrater, i det han utpekade för dem en elegant medborgarinna, som enligt en gängse mode höll sin klädningskjol på venstra armen och sålunda blottade fot och smalben. Tan utkik, j andra, på medborgarinnan der, gom har ett ref inne i kjolen. -— Och denna fogelskrämma, sade la Rochelle och visade på en sprätt, som var alldeles behängd med kedjor, berlocker och lorgnetter; se bara på landtkrabban, huru kringsnodd bon är med glimrande takel. — Men hvar håller Mahurec hus? — Det var då här, han skulle träffa dig? — Ja. — Nåväl, han syns ej till!