Göteborgsposten – 21 november 1861, sida 1

annat att betyda, och Stockholm har också varit skådeplatsen för tvenne stora sällsamma händelser. Den ena är; att efter många qval har -berget slutligen födt: Hr Alms läsekabinett har verkligen kommit till stånd, och under någon tid hållits öppet till beskådande at allmänheten. Det är beläget i huset N:o 1 Malmtorgsgatan; ingången från Jakobs gata, och består af fyra vackert möblerade rum jemte tambur. I nästa vecka lär äfven servering af förfriskningar der komma att ega rum, då afgiften för hvart besök kommer att blifva 10 öre. Man har således numera ingen rätt alt säga något mot hr Alm, såvida nemligen han ställt sin inrättning så klokt, att dess tillvaro är betryggad mer än för ögonblicket, angående hvilket man visserligen från ett och annat håll hört tvifvel uttalas. Veckans andra storå märkvärdighet är den ovanliga njutning hr Stjernström beredt sin publik genom engagementet af konstnärssy skonen Nerudaj af hvilka de båda systrarne äro virtuoser på violin, och brodern, Fråns Neruda, spelar violoncell. Samtliga hafva de redan förvärfvat sig en vid deras år förvånande skicklighet, som berättigar till de största förhoppningar för framtiden, men den äldsta, Wilhelmina, har redan såsom artist uppnått en höjd, dit få hinna. Alla tidningar täfla i att sjunga hennes lof, och då hon icke var föregången af många puffar eller så stort rykte, ehuru hon visserligen öfverallt, der hon uppträdt, skördat det enhälligaste bifall, kan man icke anse deras utgjutelser för en blott modsak, utan måste de uppfattas såsom en gärd åt en stor talent. Och likväl, ehuru för henne icke finnes några svårigheter, är det dock icke så mycket talenten man beundrar, utan fastmer den ädla, flärdfria konstnärsanden, den sanna inspirationen, som gifver hennes spel dess egna och sköna färg. Hon lär vara elev af Vieuxtemps och många, som ligga djupare in i musiken än jag, har jag hört säga, det hon skulle vara fullt jemförlig med denna verldens måhända störste violinvirtuos i våra dagar. Hon har all den fransyska skolans elegans och smidighet i förening med den tyskas innerlighet och djup. Och för öfrigt förstår hon att på ett märkvärdigt sätt förena qvinlig blygsamhet och behag med konstnärens eld och energi. Stockholm har i dessa dagar gjort en stor förlust i en af sina mest framstående medborgare, hr kryddkramhandlaren A. M. Brinck. Riksdagsman i borgareståndet sedan den tid, då Europa först började fästa sina blickar på detsamma, bevistade han alla riksmöten ifrån 1840 med undantag af det sista, och hade han troligen äfven då blifvit vald till representant för 5:te valdistriktet, om icke valmännen på en sexa aftonen förut hade blifvit omturnerade till hr Rosenqvists fördel. Som det i alla fall blott var sex röster som skilde de båda herrarne, var det länge ett Stockholmswitz, att det endast var en sexa, som utgjorde hindret för hr Brincks riksdagsmannaskap. Hr Brinck erfor likväl ett prof af sina ståndskamraters aktning, i det han vid sista riksdagen omvaldes till fullmäktig i Riksgäldskontoret, hvilken plats han inhehaft alltsedan 1840. Om man för öfrigt nödgas erkänna, att hr B. icke var den politiska person, till hvilken omständigheterna stt vb drrtetsnarden ck Ångra unter ton EE