Göteborgsposten – 21 november 1861, sida 1

Bref från Stockholm. Åttonde Brefvet. D. 16 November 1861. I vår, de stora förändringarnes tid, tyckes sannerligen naturen lika litet som allt an: nat kunna undgå inverkan af denna tidens utmärkande karakter, och de gamla blifva derföre beständigt retade af den erfarenhet, som hvarje ny dag gifver dem, nemligen att gamla märken icke längre stå. Så har i år hösten alldeles icke låtit höra af sig utan i likhet med våra moderna grosshandlare har den inställt sina utbetalningar af slask och otrefnad, Almanackan visade oss ganska ordentligt, huru långt allt led, och ännu den sista Oktober strålåde solen vänlig och värmande från sin upphöjda plats. Och så inträder November, hvilken sedan gammalt har vedernamnet vintermånad — och denna gång blef den det äfven. Gåsveckan, som nu snart är slutad, har varit utmärkt af ett yrväder, som gudskelof hör till sällsyntheterna, och ifrån en behaglig eftersommar hafva vi med ens blifvit förflyttade midt i en nordisk vinter. För personer, hvilka i likhet med mig, icke hafva något annat iftresse vid väderleken, än huru Han behagar dem sjelfva, kan det vara rätt trefligt att på detta sätt varå befriad från en lång hösts alla Vedervärdigheter, och som man här i Stockholm lyckhgtvis slipper höra sväras öfver, att vädret är så missgynsamt för jorden, så kan det endast vara ur sånifär sytpunkt, som män här beklagar sig öfver detsamma. I detta hänseende lär det äfven haft ganska obehagliga inverkningar på klena fysiker, ty snufva, katarrer och förkylningar af alla slag äro mycket gängse. Men man skall väl något obehåg hafva för det stora behaget att så tidigt få åka på släde. Men sådana hastiga omstörtningar i väderteken: må naturligtvis också hafva något jr nr a