Göteborgsposten – 20 november 1861, sida 3

preussiska landtdagen kategoriskt fordra, att denna väg lemnas och att vi vända tillbaka till den gamla preussiska sparsamheten, som under freden samlade, för att i krigstid kunna slösa! — Det är att vänta, det röster at samma natur som denna skola låta böra sig från många audra länder, på hvars förhållanden Frankrike haft mer eller mindre direkt inverkan. I England skall systemförändringen inom Frankrike, såframt den blir till en verklighet, verka som om den kring dess hals bundna qvarnstenen vore borttagen och en suck faf lättnad skall säkert höja den engel-ska regeringens bröst; ty hon skulle endast med en viss oro kunnat möta det i januari eller februari sammanträdande parlamentet med förklaringen, att krigsrustvingar bedrifvas i allt större skala, under det på samma gång handeln förminskas, fabrikerna stängas och arbetarna gå hungriga utan arbetsförtjenst och bröd. Man vill nu i Italien veta, att det är Ratazzi, som af kejsar Napoleon utverkat dennes löfte, att han skulle kraftigt bidraga att tvinga exkonung Frans till latt lemna Rom. — Detta skall väl i någon . mån försona italienarne, som varit så uppretade på Ratazzi. Från Lissabon skrifves, att konungens död förorsakat djup sorg hos alla samhällsklasser. Kyrkorna äro fyllda med folk, heter det, bodarne och offentliga ställen stängda. Alla nationers fartyg, hvilka ligga för ankar på Tajo hafva till tecken af sorg, flaggorna på half stång. Enligt en uppgift skall den nye konungen, som är fodd 1838, antaga namnet Ludvig I; enligt en annan deremot Fernando II. En portugisisk fregatt hade, åtföljd af en fransk och en engelsk ångare, den 11 lemnat Lissabon, för att möta ångkorvetten Bartolomeo-Diaz, som för den nye konungen ombord. Om studentoroligheterna i Petersburg och den nu entledigade guvernören Ignatieffs uppträdande med anledning häraf innehåller Times ett högst märkligt meddelande från Petersburg. Då oroligheterna utbröto, telegraferade generalen till kejsaren, som då vistades på Krim. Hans första telegram skall hatva lydt: Allvarsamma oroligheter vid universitetet. Studenterna vilja ej höra någon, hvarken rektorn eller kuratorn, icke ens mig. Hvad skall jag göra? — Dertill svarade kejsaren: Gör allt möjligt, för att lugna studenterna. Behandla dem som far. Derpå telegraferade generalen: Jag har efterkommit ers majeståts befallning. Studenterna befinna sig i citadellet. Dertill svarade kejsaren: Hvad går åt er? Ni har begått ett stort misstag. Då generalen Ignatieff sammanträffade med sin herrskare på första stationen å Moskwa-Petersburgsbanan, blef han mycket kallt mottagen, och då han märkte, att hans åtgärder med atseende på studenterna blifvit i hög grad ogillade, skall han till sitt försvar hafva sagt: Sire, jag sökte efterkomma er befallning. Jag. lät arrestera 283 studenter, och många af dem äro svårt sårade. Eders högstsalige far skulle knappast kunnat göra mera. Den stackars generalens villfarelse låter förklara sig af den inom ryska språket förekommande bristen, att det ej har någon artikel, och att man, då man t. ex. vill säga som min far, vanligen utelemnar det possessiva pronominet. Samme brefskrifvare tillägger, att Petersburgeruniversitetet visserligen är öppet, men icke besökes. En eloquentie professor föreläste sålunda för ett auditorium af två personer. Midtunder, föreläsningen slog det honom plötsligen med förvåning, att hans tal utöfvade mycket liten verkan på hans åhörare. Han gjorde dem ett par frågor i ämnet, hvarpå de båda svarade med tecken att de voro — döfva och stumma. — Antalet af de studenter, som den 24 Okt. blefvo fängslade i Moskwa, uppgår till 340. Insurgenterna i de nordliga turkiska provinserna vinna allt flere anhängare. Det är likväl något svårt, att kunna reda den mängd af förvirrade underrättelser, som nå oss från detta håll. Det heter nemligen nu, att fursten af Montenegro lofvat ej taga parti för insurgenterna, utan hålla sig neutral och försvara sina gränser, hvilka de sägas hålla starkt besatta, Af denna anledning skola derföre insurgenterna ha dragit sig tillbaka till platsen Zubzi, hvaremot turkarne belästa sig i sin nuvarande ställning, sannolikt för att derifrån såsom basis sedermera kunna offen