Göteborgsposten – 20 november 1861, sida 2

romarinnan och hennes interlokutör plötsligen ifrigt och bullrande, så att man tio steg derifrån kunde höra utropen och bon mots. sprätten God dag, Georges! hviskade den förste till den nykomne bakom honom. God dag, Camparini, svarade den andre. Nyheter ? Goda ! De röda äggen? Kringspridas i mängd. Få vi ett upplopp? När vi vilja. Allvarsamt ? Ofantligt ! Jag har strött ut penningar med fulla händer. Det var rätt. Men jag har nu ej en sou qvar. Du skall i afton få 10,000 livres i guld. Bravo! Jag måste nu ha en känd, uppriktig och bra chef! Vi skola ha en sådan. Fouch6e mottager. Godt! När skall han gifva sig tillkänna? Samma dag det gäller. Men om han skulle svika i sitt löfte ? Bah! sade Camparini, jag har ett medel att tvinga honom. Men hvad gör det? Är det väl för min egen skull, jag vill ha en chef? Nej! Det är de andra, för massan, de enfaldiga som han behöfs, (Forts.).