Göteborgsposten – 20 november 1861, sida 2

väst voro af röd korall, hvardera föreställande ett rödmåladt ägg. Snart skingrades emellertid den nyfikna hopen och sprätten började då räkna på knapparne, dock utan att förråda någon särskild uppmärksamhet å denna sysselsättning. Efter en stund kom en annan elegant sprätt trippande på tåspetsarne, tog sin hatt under armen och närmade sig romarinnan, vid hvars sida han tog plats, i det ban med henne började ett lifligt samtal. Den förste sprätten helsade vänligt på den nykomne och började derefter åter räkna på knapparne, Då nalkades ännu en andra sprätt, så en tredje, en fjerde och femte. Slutligen befann den sköna romarinna sig midti en krets af ifriga tillbedjare. Den förste sprätten, kavaljeren, hade ej yttrat ett ord under det de nykomna vexlade artighetsbetygelser med den sköna qvinnan. Han fortsatte sitt tidsfördrif med att räkna på knapparne. Plötsligt lades en hand bakifrån på hans arm och hejdade räkningen. Sprätten vände om hufvudet: en storväxt ung man, ien utsökt drägt, stod bakom honom. Sprätten upphörde att räkna knapparne och lutade sig vårdslöst tillbaka på sin stol, under det den unge mannen lutade sitt ansigte till den sittandes öra. Liksom om denna rörelse tjenat till signal, blef nu samtalet mellan