möjligen gå an, men att handla öppet, att döda honom på öppen gata, på ljusan dag!... Det är en dumhet, att bara tänka på någonting sådant. XVI. Fortsättning. Bamboulå hade afhört Roquefort, utan att afbryta honom. När denne slutat, ryckte exgrefve de Sommes föraktligt på axlarne. — Du behagar hopa hinder på hinder, sade han. Hvem säger dig, att du skall få alla galerernas barn på halsen ? — Men du säger . .. inföll Rick. — Jag säger, afbröt Bamboulå, att Camparini bör för alltid försvinna; jag säger, att han måste dö, men jag har aldrig sagt att man skall dumt slå till honom midtpå ljusa dagen, på öppna gatan och i allas åsyn, så att hvar och en kan känna igen mördaren. — Men för att han skall kunna dö, måste man väl döda honom. -—Bah! dör man då endast genom följderna af öppet våld ? sade Rick. — Och hvad räknar du olyckshändelser för? tillade Bamboula. — Galerkonungen är skyddad för dylika,