Göteborgsposten – 18 november 1861, sida 1

; — Nu, återtog Roquefort, är det din tur att säga oss, huru vi skola kunna bli qvitt Camparini. Bamboulå gick tillbaka in i bodkammaren, och tog det röda ägget, som han lagt på spiseln. — Medlet finnes i detta ägg, sade han. — Sammansvärjningen med de röda äggen? — Ja, — Är Camparini med derom ? — Han är en af cheferna. — Nå? — Nåväl! återtog Bamboulå, om Camparini är en af cheferna, så är jag deremot en af de sammansvurna. Men jag vet, att han står i spetsen för oss, då han deremot ej känner till att jag äfven är inblandad häri. Jag känner derföre de sammansvurnas afsigter. Jag vet, hvad de vilja göra, hvad de hoppas, hvad de skola våga försöka. Alltsedan denna sammansvårjning blef anstiftad, har jag steg för steg följt den i skuggan. Mig tillgifna, män hafva gjort sig till de förnämsta chefernas oumbärlige agenter. Ingenting undgår mig: jag vet dag för dag, hvad som sker, hvad som öfverenskommits och beslutats. Jag anade genast, att denna intrig, som uppspunnits med omsorg och vidt utbredt sig, skulle förr eller senare antingen den lycka