Göteborgsposten – 16 november 1861, sida 2

denna dumma lag, som man ej vet, huru man skall kunna kränka. — Medlet är dock lätt, sade Rick. -— Huru? -— Skall jag gifva dig det? Bamboulaå reste sig lifligt. — Har du något medel, hvarmed Blanche kan tvingas att gifta sig med mig? sade ban. -— Ja, svarade Rick. — Inom kort ? -— På mindre än åtta dagar. — Säg mig då snart detta medel, sade Bamboulå, ty om du funnit en utväg att tvinga Blanche bli min hustru, har jag deremot funnit en, att för alltid befria oss från galerkonungen! Roquefort och Rick stego nu upp. —Att för alltid befria oss från Camparini! sade de med en ton, hvilken förrådde hela den vigt, de fästade vid dena fruktan, som denna förhatlige monark ingaf dem. — Ja, sade Bambould. — Huru? inföll Rick. — Bambould tog något, som låg bland glasen på spiseln och lät det boppa i sin hand. Rick och Roquefort lutade sig ned, för att se efter hvad det var. — Se här, är medlet! fortfor Bamboula. — Ett rödt ägg! sade Roquefort förvånad. — Hvad, det är ...?