Göteborgsposten – 16 november 1861, sida 2

— Är du rädd ? — Nej, men jag vill förut beräkna alla de olyckliga möjligheterna. — Ställningen är emellertid enkel och klar. Camparini är i besittning af sin hustrus, f. d. markisinnan dHorbignys hela förmögenhet; denna förmögenhet tillhörde egentligen markisinnans barn, men barnet är dödt. Bytet kan nu lätt bevisas, då den andra lilla är i Paris (det är tillochmed en stor tjenst de båda sjömännen gjort oss, då de fört henne hit). Sedan barnbytet blifvit bevisadt, är Camparini ruinerad, och detta utbyte skola vi bevisa. Då träder Blanche i besittning af den vansinnigas förmögenhet. Du har väl ännu donationsbandlingen ? — Den lemnar mig aldrig. — Nåväl, låt oss handla, det är hög tid. Hittills ba vi ingenting kunnat göra, derföre att vi cj vetat, hvar Rosa var, men sgedan hon nu kommit tillbaka, skola vi ej längre förslösa vår tid. — Vi måste dock vänta! sade Bambould. — Ännu mera? — Vi måste! — Men hvarföre ? — Derföre att Blanche måste, innan vi kunna arbeta mot Camparini, vara min hustru, ty hvad har jag väl för rättigheter utan henne? — Nåväl, tvinga henne att gifta sig med dig. — Ab, huru skall man väl kunna det med