Göteborgsposten – 16 november 1861, sida 2

— Huru? — Fjäriln och Tusenskön mötte mig, då jag förde Blanche tillbaka hit. De ha sett oss båda två och kännt igen oss. — Ahl — Detta gör dig nedslagen ? — Tvärtom, nu skall allt gå bättre! — Men i denna stund söker allt vicomtens folk efter oss. — Nåväl! de böra ej allenast söka efter oss, utan äfven finna oss. — Hä? inföll Bamboulå förvånad. —-Det är, enligt min plan, fråga om att locka dem i ett skickligt utlagdt bakhåll, och om de söka oss, skall saken endast bli än lättare att verkställa. Bamboulå ryckte på axlarne. — Hvartill tjenar det, att låta de båda forna sjöofficerarne försvinna? sade han. De äro oss på intet sätt till besvär. De befinna sig ju dessutom ännu alltjemt under den dom, som hänger öfver dem. Hvarföre löpa en fara med att söka befria oss ifrån dem ? — Det är icke frågan om att befria oss, sade Rick med särskild vigt på detta ord, från dv båda sjöofficerarne, utan att lemna Leonore ensam och försvarslös. Bamboulå tog Ricks hand, (Forts.).