Göteborgsposten – 16 november 1861, sida 1

skrifvit ordet, dels med kännedom om att ingen annan kyrka i staden (ej ens brodraförsamlingen) ansett sig för sina bekännare behofva genom alnshöga bokstäfver utvisa hvar deras lokal för gudstjenst är belägen, dels emedan det är oss delgifvet att baptistförsamlingen skall bestå af endast 12 personer, hvilka nog ändå torde hitta platsen. Under veckans lopp har en händelse timat väl värd att af krönikan bevaras. Alla veta med hvilket uppoffrande intresse perso. ner ur alla klasser sökte att få till stånd vår nya teater, ett företag som äfven, utan kritik sagdt, lyckats. Den dramatiska ifvern var dock härmed ej uttömd. Enskilda sällskaper hafva äfven i likhet med det allmänna börjat förskaffa sig egna tiljor, för att härma lifvet, och bland dem har ordenssällskapet P. B. under veckan högtidligen invigt en teater hvars täcka dekorationer till en stor del förskrifva sig från samma händer, hvilka under Gropii ledning utwört dekorationerna för nya teatern. Invigningen aft teatern skedde den 12 dennes, och erbjöd det pikanta att den utmärkta orkestern sköttes af sällskapets egna ledamöter och att prolog, pjes och epilog för uilltället voro författade at och framsades eller utfördes af endast sällskapets medlemmar. Man klagar, synnerligast på andra orter, att vårt lif här är tomt och glädjefattigt, att ingen poesi finnes iblaud oss. Näväl, de som se oss på ytan, flykugt och i förbifarten kunna äfven hafva sina skäl derull, ty, här — om någorstädes — gå affärerna framför allt. Men den som närmare såtter sig in itörhållandena måste genast komma till en annan åsigt. Utan att påpeka andra förhållanden (såsom t. ex. den högst betydliga lunteraturafsättningen härstådes) är det nvg betecknande att då en man wed kraft och vilja uppbådar ungdomen au kring hans taktpinne samla sig, for att i tonervas herrliga verld glömma en stund at hvardagssläpet, så samlar sig under honom en så väldig kor, att den, visserligen ej kan komma Jerichos murar att ramla (om de ännu stode), men väl att å sångens vagnar hätda Gouteborgs anseende såsom en intelligent stad. Åt denne man, direktör Isragl Sandström, gåtvo äfven sångens idkare och vänner på hans födelsedag d. 14 d:s ett ringa uttryck af sin tacksamhet, genom att såsom present ötverlemna ett piano af fabrikör Malmsjös utmärkta tillverkning samt en urkedja at guld. Föremålet var gåfvan värdigt.