— Vidare, återtog Gervais, finnes det i brefvet några vänskapsfulla komplimenter och en uppr maning till oss, att infiona oss kl. 7 i afton i gallerierna till Palais-Egalit . . Nå, Gorain, har du ännu någon invänning att göra? —Du är väl säker om att det är medborgaren Sommes stil? frågade Gorain, — Jag svarar dig derför. — Jag förstod icke brefvet rätt, då jag läste det hos dig. I första ögonblicket blef jag alldeles förbluffad .-.. men nu... — Är du öfvertygad nu? -— Javisst. Dessutom, hvad skulle man väl kunna göra oss? ... Men ..:. — Hvad? . — Eftersom mötet är utsatt till kl. 7, skulle vi kunnat väntat så länge hos dig ... — Jag behöfde hemta frisk luft, afbröt Gervais. En sådan underrättelse är, isynnerhet då man som jag kommer från verldens ände, gjord för att uppröra er! Leverantör! ... förstår du, Gervais? Rikedom och ära! — Tst, man får ej säga någonting! — Hvarföre icke? — Man kunde höra oss! — Nåväl, äro vi icke regeringens agenter krigskomitens skydidlingar? — Jo, men vi måste vara försigtiga.