Göteborgsposten – 14 november 1861, sida 2

igen mig här: se här, gatan PArbre-Sec och här gatan Vieilles-Etuves; der borta ha vi hotel dAligre . .. — För detta dAligre! sade åter Gorain och kramade sin vän hårdt i armen. — Och der snart Palais-Egalit! Uff! det förefaller mig som om jag i två år ej andats riktigt sågom nu i dag. En sådan luft som i Paris återfinner man ingenstädes! Låtom oss gå in i Palais Egalite, Gorain! Jag riktigt längtar efter att att få återse dess gallerier, dess trädgård, bassiner och träd; och Caf måcaniqhe, finnes det ännu qvar ? — Det har gjort bankrutt! De båda vännerna gingo nu öfver place du Palais-Egalit, som ännu några år efter julirevolutionen 1830 var fortfarande lika litet och fult. Det, för att tala med Gorain, forna Palais Royal reste sig till höger om dem. Dess fagad bar ännu spår af de sista upploppens anfall. De af kulorha genomborrade murårne, de krossade fönstren -m. m. gåfvo åt det hela ett förfallet och ödsligt utseende. Dörrarne voro tillstängda: de båda borgarena måste passera den forna Richelicugatan, för att komma in i trädgården eller under gallerierna. Klockan slog då fyra i palatsets ur. (Forts.).