Göteborgsposten – 14 november 1861, sida 1

religionsfrihetsfrågan, allmänna undervisningen med universitetsflyttningsfrågan i spetsen; så vetenskaper och konster och litteratur och Gud vet icke hvad allt menniskan måste hafva vid till, och som måste hatva rum inom hennes hufvuds trånga väggar. Och huru kan hon väl då hafva någon tid öfrig att göra intet på? Så hafva vi i denna vecka följt Majestätet till Upsala och deltagit i de hyllningar som kommit honom till del på grund af de intresse han visar för dess universitet och dess qvarblifvande på sin gamla plats. De fick nu äfven af högstdensamme till skänk en byst af den utmärkte universitetslärare, hvars högsta verksamhet gick ut på att akta, det ljusstaken ej stöttes från sitt rum, såsom han uttryckte sig. Professor Hvassers hufvud var för öfrigt ej blott ett klart och snillrikt utan äfven ett storartadt och vackert, hvarföre en byst af honom, såvida den är lyckad, bör vara ett utmärkt och vackert arbete. Och att royauteen för öfrigt visar intresse och tacksamhet för — alla partiåsigter oafsedda — obestridligen utmärkta män, bör icke läggas den till last. Dessutom hafva vi på Kongl. teatern ånyo njutit af uppförandet af Shakespeares på en gång så luftigt poetiska och så groteska fantasispel: Midsommarnattsdrömmen, till hvilken Mendelsohn fogat en musik, så trolsk att den väl öfverensstämmer med kompositionen för öfrigt. Denna utfördes nu med full orkester och med en omsorg, som lade alla dess skönheter väl i dagen. Några röleförändringar bland fruntimmerspersonalen voro äfven till det bättre. För öfrigt har denna teater ej under de två månader at spelåret, som hittills förflutit, bjudit på några flera nyheter än En fattig ädling, förut upptagen på en af småteatrarne; Prinsens trumpetare, en enaktsoperett, hvilken åtminstone föreföll mig, som ej kan berömma mig af att vara musikkännare, skäligen tråkig; samt Storbonden, en Birch-Pfeifferiad, hvilken vi trodde redan hade gått till sina fäder, då vi i går öfverraskades af att se den annonserad tills i morgon. Wilhelm Fell, Don Juan och Midsommarnattsdrömmen hafva derföre mycket att öfverskyla. Föröfrigt förberedes nu på denna teater en konstnjutning af utmärktare slag: harmoniska sällskapet har nemligen derstädes i dessa dasar borjat sina repetitioner till den första af le abonnerade konserter, som det i forening med kongl. hofkapellet ernar gifva. Detta nöje bör blifva desto högre och gedignare, som man tror sig hafva rätt och anledning att oppas att nu, när de stora resurserna sådant nedgifva, få höra ett klassiskt mästerverk, såsom till exempel ett af Händels oratorier, i in helhet. Mindre teatern har efter att för ungefär io fulla hus hafva spelt ut Spelaren, i hvilcen dess både såsom styresman och skådepelare så utmärkte direktör skördade en ny riumt, i denna vecka upptagit ett nytt histoMitrania