Göteborgsposten – 14 november 1861, sida 1

omöjligheten af att hafva godt om tid! Nåväl, den innefattas i de få orden: att vår tid dock måste räcka till för så ofantligt skilda saker. Vi hafva väl först och främst hvar och en en syssla eller ett yrke. Endast detta är nog till att kräfva sin man: min syssla fordrar nu naturligen mera studier än förr för att skötas väl. Hvarje vetenskap har på en kort tid vuxit alldeles ofantligt, så att hvad som förr fordrades för att göra mig till en lofvande framtidsman inom densamma, det kräfves nu af den, som vill gälla för att hafva den ringaste hum derom. Dessutom hafva nya vetenskapsgrenar uppstått, till exempel statsekonomien, i hvilken neppeligen någon enda embetsman får vara okunnig. Så har folkmängden ökats i en ofantlig proportion, hvilket gör vissa sysslor dubbelt tidsödande att sköta. Åfven affärer fordra nu sina särskilda studier, bland hvilka dubbla italienska bokhålleriet är endast en småsak: Dumbomska regeln, ju mer man lånar, ju mer man sätter sig i skuld, är icke mera någon oeftergiflig grundsats för de högre financiererna, för hvilka tiden dessutom är fullt ut lika betydande som kapitalet. Inom handtverken åter göras beständiga uppfinningar, och konkurrensen uppdritves äfven der till en förr oerhörd grad. Också der gäller det således att följa med sin tid, och att detta tager tid, torde vara ovedersägligt. Och likväl är det icke nog med, att min syssla numera kräfver dubbelt så mycket tid och ansträngningar som förr. Den gamla gyllene regeln: när hvar och en sin syssla skö ter, så går oss väl, ehvad oss möter, är nemligen nu för tiden icke mera än en half sanning, ty utom ens syssla finnes en sådan oändlig massa saker, i hvilka man måste sätta sig in. Förr i verlden till exempel lemnade den, som ville anses för en god medborgare, åt konung och embetsmän att, bäst de gitte, styra och ställa, och den, som med intresse töljde politiska händelser, utpekades med binamnet kannstöpare. Nu deremot får, liksom i det gamla Athen, den, som vill vara en god medborgare, icke visa likgiltighet för republiken. Han bör till och med ligga så djupt inne i densamma, att han af de obetydligaste tecken kan sia tillkommande stora ting. Under det han går och traskar här i Stockholm, bör han hatva ganska klart för sig, hvad kejsaren i Tuillerierna nu kan tänka på; och Ryssland sedan! skall kolossen stå eller falla, skall han växa eller upplösas? Och Ungern, och Polen, och Danmark? Ja, endast den utländska politiken kan gitva hufvudbry nog åt den, som samvetsgrannt följer med densamma. Och sedan kommer den inhemska, den ingående unionen med Norge inberäknad, vilken ingalunda är en mindre svår not att snäcka. Skarpskyttefrågan är visserligen utgerad, men representationsförändringsfrågan ierigen hör till dem, som hvarken kunna eller vilja dö. Derefter kommer ordningen till staens förvaltning i ekonomiskt hänseende, komnunalstyrelse, bränvinsoch tullagstiftning,