Göteborgsposten – 14 november 1861, sida 1

Bref från Stockholm, Sjunde Brefvet. D. 9 November 1861. I ett par föregående bref har jag tal: om sådada personer, Bom synas halva allt ic godt om tid, så att de slösa med den varai Nu återigen anser jag mig vid närmare efte sinnahde nästan tvungen att återtaga dett yttrande eller att utbyta det mot ett när motsatt: nemligen att det i vår tid knappt: möjligt att hatva godt om tid. Tiden har sje alltför brådtom — den tyckes liksom fortskall Big medelst jernväg och telegraf — för a lemna någon annan tid att lata sig. Natuw ligtvis tala vi här icke om de lastdragand menniskorna, hviika öfverhufvud i alla tide komma att spela samma roll, utan om den som hafva råd att kalla och låta sig gälla fö tidens barn. Att hon i alla fall äfven yttra sitt inflytande på den stora massan, öppna dess ögon i mycket, visar den nya vägar ti arbete och försörjning, detta kan visserlige icke nekas; men dessa ider gå dock upp ifrån nedåt för att möjligen, sedan de hunni fullkomligt ingå och förarbetas i det allmänn folkmedvetandet, åter verka nedifrån uppå Iy op og ned är den stora grundsatsen tö allt här i verlden, och ingen klass af menni skor är så låg, att den icke står i någon slag vexelverkan med den högsta. Men vi skulle utveckla vår åsigt on