Göteborgsposten – 13 november 1861, sida 1

importerande norska hamnar, om också dessa ligga närmare England. Frågas: finnes i dessa omständigheter giltig anledning att befara ett utrotande af landets skogar? Till ledning för besvarande häraf anföres följande: Man känner, att på grund af ofticiela undersökningar, den nu lyckligen upphäfda stängselförordningen allena ansetts hitulls kräfva årligen 100 millioner unga träd. Troligen kräfva slöseri och vanvård mångdubbelt detta; men hållom oss endast till de 100 millionerne. Sedan de lagar, hvilka föranledde, om ej befallde, dessa träds förstörande, nu upphätfts, må väl förutsättas, att större delen at dem får stå i fred: Antag, avt man uu ville sälja och till England ötver Göteborg utskeppa t. ex. 5 millioner af de 100; hvad bletve då följden? Jo, att de flottor, som segla på Göteborg, så från Wenern som till kolhamnar, äfven om de fördubblades, icke kunde på året öfverföra nämnde qvantum, hvilket motsvarar 5 å 6 export-laster hvarje dag under hela seglationstiden, att det troligen ej heller skulie kunna i England säljas; att således ringaste försök derhän skulle ofantligt uppjaga frakterne här, och nedtrycka priserna i lEngland, och att exporten genast skulle straffas med förlust och derför äfven genast inskränkas. Häri ligger således ett skydd mot utförandet af ens en så ringa procent af den skog som nu förslösas, och än mer ett skydd mot skogs utrotelse. I sammanhang härmed må nämnas rörande de förberedelser, hvilka gjorts för export försök i mer affärsmessig skala nästa år, dels att äfven dessa omtalts med mycken öfverdrift, i det man talat om millioner träd; — om hvarje tartyg som förer stenkol och cokes till Göteborg kunde, hvar resa derifrån, fyllas uteslutande med kubbar, så förmådde de icke, alla sammanlagde, att på ett år utföra 2 millioner 20 fot långa träd! Detta visar oöfverdriften; — dels ock, att nämnde förberedelser för nästa år, så vidt insändaren känner, till alldeles öfvervägande del träffa sådane skogslotter, som, till följd af skiften, afverkningsförsäljningar och annan skogshushållning ändå äro dömda till snar och total nedhuggning. Man finner af föregående, att verkningarne af ifrågavarande export, vare sig till godt eller ondt, icke beröra Sverges skogar; de beröra endast skogarne i den lilla del af Sverge som kan med tillräcklig låg kostnad forsla sina skogseffekter till Göteborg, eller undantagsvis och till inskränkt qvantum, till några andra hamnar på vestkusten. Afven häri är således det onda begränsadt inom en viss, jemförelsevis inskränkt, terräng. Slutligen är det i ögonen fallande att, derest till följd af Göteborgs läge och stenkolsimport, utförsel derifrån af dylikt träd kommer att bli vinstgifvande, äfven produktionen af sådant träd i trakten af Göteborg bör blifva vinstgifvande i samma mån; på huru lång sträcka häromkring får framtiden visa, Så hastigt kastar sig ock vinningslystnaden på företag som lofva att tillfredsställa den, att ungefär samtidigt med utskeppandet af de aldra första proflasterna härifrån, förslag väcktes om skogsodlingar i dessa trakter, till a mes mee RO SE ARE