Göteborgsposten – 13 november 1861, sida 1

— För tusan, öppna fort, min kapten ! skrek Mahurec, hvars oförklarliga rörelse vid åsynen af de röda äggen tycktes fördubblas och öfvergå till feberaktig otålighet. — Hvad är det fatt med dig? inföll Henri, då han slutligen blef varse sjögastens rörelse. — Ingenting ... ingenting ... stammade Mahurec. J skolen få veta det sedan ... men öppnen äggen fort! Se här är knappnålar! Mahurec tog härmed fram under sin sjömanströja tvenne stora segelsömmarenålar, hvilka de båda unga männen togo och förde mot ändarnd på äggen, såsom Jacquet föreskrifvit. De båda äggen öppnade sig genast. Hvart och ett af de tomma skalen innehöll ett hoprulladt papper. Allt mera förvånade, lade Charles och Henri skalen på ett bord och vecklade upp papperen, hvilka voro betäckta med en fin, tät, men mycket tydlig skrift. — Guds död! inföll Mahurec och gnuggade händerna. Det är lyckligt min kapten, att ni på Saint-Vincent tillbringat er tid bland annat med att lära mig låsa. Tillåter ni, hvasa? Han lutade sig öfver Charles axel, för att läsa på samma gång som den unge mannen. När. Charles slutat läsningen, höjde ban åter hufvudet. Henri likaledes; och de båda unga: