gon 1d6. Rykten om lånet fortfara och de finansiela tidningarne i Frankrike sägas tillochmed redan hafva blifvit befullmäktigade af regeringen att tala om det förestående lånet och sålunda på ett lämpligt sätt förbereda allmänheten för denna sak. Den franska senaten och lagstiftande kåren skola öppna sina sessioner den 15 Jan., tilll hvilken tid regeringen anses skola af alla krafter anstränga sig för ett möjligt afhjelpande af det härjande onda. Om Dappedalsaffären mellan Frankrike och Schweiz har nu , Moniteuren tagit till orda, ehuru dock icke officielt. Uttalandet är hållet i en mycket blid ton och antyder, att franska regeringen aldrig haft för afsigt, att genom användande af våld och militärisk oc: kupation lösa territorialfrågan, hvilken daterar sig från 1815. , Det är Schweiz och icke Frankrike, heter det, ,,som först gjort ingrepp i status quo genom att under loppet af Juli och Oktober månader detta år företaga tvenne arresteringar i Dappedalen, hvilken enligt tidningens åsigt tillhör det ännu omtvistade området; mot dessa arresteringar har franska regeringen protesterat i Bern och förklarat sig skola skrida in, i händelse de upprepades. Detta har nu skett. , Moniteuren anser slutligen saken på intet sätt ha den vigt, som men vill tillägga den, och uttalar det hoppet, att det skall komma till cn öppen förklaring med förbundsrådet, och att följden häraf skall bli en bestämd öfverenskommelse, som gör ett slut på alla stridigheter. — Enligt skrifvelse från Bern af den 7 Nov.. ha deremot de af edsförbundet till det omtvistade stället afskickade kommissarier fullkomligt stadfästat det gränsbrott, franska trupperna begått genom att skrida in öfver gränsen, men ha för öfrigt ej funnit sig befogade att begagna sina fullmakter vidare, emedan franska trupperna redan dragit sig tillbaka och nu endast patrullera på franska sidan af gränsen. — Franska utrikesministern Thouvenel har på förbundets reklamation svarat, att Frankrike ej har för afsigt att genom någon handgriplig akt prejudicera Dappedalsfrågan ; det fordrar upprätthållandet af status quo och är beredt att underhandla om en slutlig öfverenskommelse. Från Österrike medför posten ingenting af synnerligt intresse. I Wien fortfar man, att betrakta grefve Palffys utnämning till ståthållare i Ungern som ett felsteg, hvilket än mera förvärras genom införandet af krigsrätten. Regeringen kunde hafva väntat härmed, tills nödvändigheten tvingat henne, säger man, men finner den kejserliga skritvelsen för öfrigt vara i sin ordning. Till Wien har anländt en rumänsk deputation från Siebenbärgen, för hvilken den siebenbirgske erkebiskopen står i spetsen. Deputationen har till kejsaren öfverlemnat en protest från den rumänska nationen mot guberniets vägran att inkalla landtdagen. Det följer af sig sjelf, att rumänernas lojalitet gjort godt intryck i Wien, och att man smickrar sig med att med deras tillhjelp få makt öfver magyarerna. — Den kroatiska landtdagen, om hvars upplösning gått vissa rykten, har d. 4 nov. åter öppnat sina möten. Den nye styresmannen i Neapel, geveral La Marmora har anländt till sin bestämmelseort och blifvit väl emottagen. Han har till neapolitanarne utfärdat en proklamation, i hvilken han påpekar de svårigheter han har vid att lösa sin uppgift, de uppoffringar som ytterligare måste göras och slutar med orden: Jag kommer till eder med fast beslut att af alla krafter medverka till det stora målet: att göra Italien till en stat, oberoende, fri och lycklig. Cialdini, som under de sista dagarne före sin afresa ej längre bodde i Ståthållarepalatset utan på hotel di Roma, helsades med en ofantlig massa visitkort. I en proklamation af d. 31 okt. tillropar han neapolitanarne: Å Jag afreser lugnad för er framtid, emedan general La Marmora träder i mitt ställe. Den aktning och vänskap, som han ingifver mig, gjorde det egentligen till en pligt för mig, att tala om honom; men La Marmora är mycket för stor och bekant i Italien, att hans namn skulle behöfva några loftal. Hans namn tillfredställer fullkomligt. Neapolitanare, jag säger er full af kärlek och tacksamhet farväl; upptagen det broderligt, ty det kommer från hjertat. Från Rom berättas, att monsignore Nardi från Wien till påfliga hofvet medfört klagomål från kejsaren af Österrike. Den österrikiska regeringen finner det nemligen besyn