Göteborgsposten – 11 november 1861, sida 2

soldat. Hvad han ej skulle velat begära för sig sjelf, af fruktan att möta köld tillfölje af den förändrade samhällsställningen, det har han begärt för dig -— och han har fått hvad han begärt. Se der, mitt barn, orsaken till den gode matrosens haudling. Du finner nu, att det är vår kärlek som ledt oss till att skaffa dig beskyddare och att skilja dig ifrån 0883. Rosa hade under tystnad afhört dessa ord När Lonore slutat, såg den unga flickan henne i ansigtet med sina stora ögon fuktiga af tårar. — Hvad, sade hon och knäppte ihop händerna, midtunder de förfärande tankar som beherrskade eder, i närvaron af de oräkneliga faror som hota er, han j äfven tänkt på mig, som likväl ej är egentligen något för er, på mig som en slump kastat i er väg. J han värdigats sysselsätta er med den arma faderoch moderlöse, som alla hade öfvergifvit. Min Gud, hvad skall jag då kunna göra, for att en dag bevisa er min erkänsla. — Du skall älska oss, liksom vi älska dig. mitt barn, genmälte LEonore. Du skall bedja till Gud, att han återgifver oss den engel vi begråta, du skall bedja till Gud för Blanches lycka, och alldenstund Herran alltid bör barnens böner, skall Blauche måbända slippa ur de grymma händer, som nu bålla henne fången.