Göteborgsposten – 9 november 1861, sida 2

Från Utlandet. Ögonblickets stora fråga är, huru kejsaren af Ryssland vid sin hemkomst skall bete sig i afseende på den vändning händelserna tagit både i Ryssland och Polen. I Ryssland har det visat sig, att rörelsen vid universiteten utgick från en gemensam öfverenskommelse med politiska ändamål, att flere klasser af befolkningen, isynnerhet i de båda hufvudstäderna, sympatisera med studenterna, och att längtan efter en konstitution börjar bli liflig inom Ryssland. I Polen visar det ouppbörliga ombytet at ståthållare och höga embetsmän, 1 huru hög grad det ryska militarväldet känner sig demoraliseradt. Warschaus forne militärbetälhafvare Gerstenzweig, som nyligen utfärdade den barbariska anordningen om belägringstillståndet i denna stad, såg sedan dese en mördare bakom hvarje träd, och sköt sig i detta upphetsade nervtillstånd med tvenne kulor, den ena i munnen och den andra i bröstet. Han är visserligen icke död, men sväfvar ännu beständigt i fara. Lambert har, heter det, ådragit sig en nervös bröståkomma, som tvingat honom att lemna Polen, — men är likväl alldeles frisk, så att han blott lider af att inom det ryska statsmaskineriet ofta förekommande anfall af politisk nervfrossa. Den gamle Sukkosanet, som nu åter svänger piskan i Warschau och lik en annan Gesler eller hertig af Zweibriäcken befallt hvar och en att helsa, som går förbi slottet, har endast anställts i den ögonblickliga förlägenheten. Man har redan gissat på hans efterträdare. Först tänkte man på Liders, men det ryktet har åter tystnat. Nu heter det, att Vieolopolski — den ende som anses ställningen vuxen — genom ett kejserligt dekret inkallats till Petersburg, hvarefter man tror, att ban skall återvända till Polen såsom ståthållare. Sker så, är det ett bevis på, att kejsar Alexander ej vågar gå annat än fogligt tillväga, liksom det äfven ådagalägger huru farlig jäsningen inom Ryssland är. Ett genom telegrafen utspridt rykte om att Palermo på Sicilien gjort uppror och proklamerat republiken har icke bekräftat sig. Svårare vordningar har dock twillfölje af rekrytutskrifningen egt rum på några ställen, synnerhet i närheten af Etna, men ej i nåson af de större städerna, hvarken i Messina, Vatania, Girgenti, Castro eller Palermo. På itskrifningsdagen lät man musikkårer tåga gerom städerna, och befolkningen, som öfverult till stor mängd oöfvervarade lottdragninsen, skämtade med de konskriberade och roade oupphörligt: Lefve Garibaldi! Lefve Viktor Emanuel! Lefve utskrifningen! Det lar således gått vida bättre på MHSicilien än nan hade väntat; men hvarken derifrån eller rån Neapel, der det inhemska kriget på månsa ställen hindrat utskrifuingen, skall man