Göteborgsposten – 9 november 1861, sida 2

VV UJ YRAN Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. En person vid namn August Samuelsson Lundstedt, som en tid arbetat för dagspenning hos bagaren A. M. Pettersson, bade derefter i slutet af oktober begifvit sig ut till Mölnlycke, der han fått arbete. Boende i samma rum som åtskilliga andra arbetskarlar derstädes, hade han från en af dem i måndags tillgripit en svart rock, ett par byxor och en väst, likaledes svarta, samt tre skjortor, hvarefter han begitvit sig från platsen. Snart hade han likväl blitvit upptängad och fråntagen det stulna. Vid visitationen hade äfven hos honom påträffats tvenne teskedar af nysiltver och en butelj hallonsaft. Han bade derefter blifvit insänd till cellfängelset. Som egare till skedarne och hallonsaften hade hans förre husbonde, bagaren Pettersson anmält sig, tiltäggande denne, aut Lundstedt äfven misstänktes för att under den tid han vistades hos Pettersson ha tillgripit 4 hela och 2 halifva buteljer hallonsatt, en s. k. kofot, hvilken försvunuit efter det att Lundstedt begagnat den, 4 nycklar, som sedan ej blifvit återfunna, och slutligen i augusti månad från en annan dräng hos Pettersson, 16 rdr rmt. Dessutom hade Pettersson kommit på honom med att ha snattat åtskilligt havanasocker, det han stoppat i sina byxtickor. Af hela detta register på smäåstölder erkände Lundstedt sig blott skyldig till stölden af kläderna, utom 2 skjortor, och den ena sattbuteljen. De båda skedarne, som anträftats på henom, hade han hittat, den ena i portgängen, der hr Pettersson bodde, den andra i svinmaten. Han hade ej stulit uem, det visste han på sitt samvete. Likaledes visste han på sitt samvete att han var oskyldig till såväl de 16 rdr:nas som saftbuteljernas och kototens försvinnande. Hvad sockret beträffade hade:han visserligen stoppat litet sådant i en byxficka, men detta hade varit obetydligt. På fråga, om det kunde uppgå till 2 Z., svarade han: Nej, icke har jag så stora lommor. Den andra drängens penningar kunde alltförväl ha kommit bort, menade han, då denne, såsom han i somras brukade, om nätterna låg i en närbelägen lada, dit mycket folk kom. — De tagna skedarne värderades till 1 rdr stycket och saftbuteljen till 1: 25. Kläderna bletvo ej värderade, då den person, från hvilken de blifvit stulna, ej var tillstädes. — Målet öfverlemnades till vederbörlig domstol, och sitter Lundstedt i atbidan på vidare ransakning qvar i celltängelset. — En f. d. eldare Joh. Isaksson anlände i onsdags ned från Stockholm i afsigt att härstädes försälja 38 stycken renhudar, som han för detta ändamäl i hufvudstaden uppköpt. Han gick fördenskull omkring i husen och kom på detta sätt in i en olåst tambur som ledde till markisfabrikören Erikssons våning i hörnet af Vall och V. Hamngatan. Men istället för att, som han väl ursprungligen ämnat, söka bli af med den renhud ban bar med sig, föll han på det orådet att tillegna sig en i tamburen hängande rock. En flicka vid namn C. Sofia Hallberg, hvilken i detsawma kom ut från en annan tambur, börande till samma förstuga, hade dock bemärkt honom, der han stod i tamburen utan att tyckas ämna gå in, Hon hade äfven observerat, att han vid hennes åsyn hastigt vände sig om, liksom rädd för att han vore bemärkt. Sofia Hallberg gick emellertid ned i förstugan och staunade der, hvarefter den för henne obekante manspersonen om en liten stund kom uppifrån och gick förbi henne. Hon såg då ej till någon rock, hvilken han haft väl invirad i renhuden; men icke förty följde hon honom, hvarpå hon snart på Vallgatan fick se, huru han tramtog den i renbuden dolda rocken. Hon återvände derpå till fabrikör Eriksson och frågade om ej en rock bortkommit för denne, hvilken derpå svarade jakande. FEmeller-: uid hade tjufven försvunnit, och först en halftimma eller timma senare fick Sofia Hallberg åter se honom på Kungsgatan. Hon anmälde förhållandet för en voliskonstapel, hvilken genast antastade honom. Isakson ville då i början ej erkänna stölden, men slutlisen gaf han med sig. Han visade dem derefter stälet, der han gömt rocken och hvilket var beläget ippåt bergen omkring Anneberg. Vid gårdagens förör i poliskammaren erkände Isakson tillgreppet. locken värderades till 10 rdr. Målet remitterades ill rådhusrätten och Isakson qvarsitter i cellfångelet. C. Sofia Hallberg tillerkändes af poliskammaren ; rdr såsom belöning för visad påpasslighet. Rådhusrätten. Ynglingen C. Philipsson, hvilken suttit häktad deröre att han på ett falskt prestbetyg, skrifvet i proten Carlanders i Hofva namn, tagit värfning vid