Det låg i den ton, hvarmed Rosa uttalat detta svar, en sådan känsla af tillbakadragenhet, men på samma gång uppriktighet, att de båda besökande qvinnorna syntes rörda. — Men huru kom ni tillbaka? frågade medborgarinnan Beauharnais. — Men den officer, som Victor Hugues gifvit i uppdrag, att föra de tillfångatagne engelsmännen till Frankrike. — Medborgaren Bienvenu. Den unga flickan nickade jakande. — Denne så ovanlige man, som jag såg hos er i förgår? sade medborgarinnan Beauharnais till sin ledsagerska. — Just han, om Rosa icke misstager sig, svarade medborgarinnan Tallien. — Bonaparte, som hört honom omtalas, sade mig, att han var en mycket märkvärdig man. — Det tror jag också; och Tallien och Barras antaga tillochmed, att namnet Bienvenu endast är en pseudonym hvaruder han döljer ett gammalt adligt namn. — Ah! inföll medborgarinnan och vände sig nu åter till den unga flickan. Och den person, som ni kallar er andra mor, for äfven hon tillbaka med er? — Ja medborgarinna; ah, jag skulle icke ha lemnat henne! sade Rosa lifligt.